Det går att sätta livet före jobbet

Den 5 november 2013 får jag ett samtal från receptionen på Chelsea Inn i New York. De säger att Valerie Young från Changing Course sökt mig. Jag slår mig ner på sängkanten i det ruggiga men mysiga rum jag bokat in mig på för natten och tar upp telefonen.  Allt har gått så fort de senaste dagarna att jag knappt vet vad som förväntas av mig nu när jag är här. 

Bara för några dagar sedan satt jag och vaggade fram och tillbaka i min brors lägenhet i Stockholm med några slarvigt packade väskor, boktravar överallt på golvet och med sängen full av utrivna anteckningssidor med halvfärdiga meningar. Mina kläder var fuktiga av gråt och tankarna nedsudlade av självförakt. Jag hade precis lämnat min knappt färdigrenoverade lägenhet några kvarter bort för att försöka få ro och avstamp i något nytt. Jag kände att jag behövde börja om från noll. Sovrummet hade börjat kännas trångt om natten och jag vaknade flera gånger av att det kändes som om jag skulle kvävas. Spyhinken stod redo på golvet nedanför sängen i sällskap av en alldeles för dyr fåtölj och den fina designtapeten hade tyvärr inte klarat sig helt och hållet under hulkningarna kvällen innan. Det hem som tidigare känts aktuellt för diverse inredningstidningar såg nu mer ut som en dålig annons från Blocket. Mitt hem hade börjat kännas som ett fängelse där allt det jag ägde nu ägde mig.

"Jag hade de senaste 6 åren bytt jobb 7 gånger och flyttat 14 gånger mellan 3 olika städer."

Min bror hade åkt till Los Angeles en månad och hans lägenhet stod tom. Jag såg framför mig hur skönt det kunde vara att bara få byta miljö, omge mig enbart med det jag verkligen behövde och stänga ute allt annat. Och det var ju inte mycket jag behövde. Jag hade insett det mer och mer. Att ju färre saker jag hade omkring mig, desto bättre mådde jag. Jag hade inga höga ambitioner med mina dagar. Att försöka komma ut på en promenad var bra nog. Jag sov igenom större delen av dagens timmar och de få stunder jag var vaken satt jag febrilt och letade på nätet efter något som kunde fungera som en frizon. En resa, en kurs, en bra bok? Jag sökte, antecknade några meningar, sökte vidare, rev sönder anteckningarna och började om. Jag visste inte vad jag letade efter, bara något annat. Jag hade de senaste 6 åren bytt jobb 7 gånger och flyttat 14 gånger mellan 3 olika städer. Så nej, jag visste verkligen inte vad jag letade efter för det kändes som om jag hade provat allt. Jag hade dock börjat inse en viktig sak och det var att jag nog behövde börja sträva efter något annat än ett bra jobb för att känna mig tillfreds. Jag längtade efter ett liv på landet. Kanske några djur, en snickarbod där jag kunde stå i ur och skur och göra tavelramar av gamla golvfoder, ett enkelt litet hus med en brasa som värmde mig om kvällarna när jag satt och skrev. Jag hade längtat efter det så länge men jobben jag var utbildad för fanns framförallt i städerna. Jag hade så länge hört att jag var tvungen att välja. Man kunde inte få allt. Och då fanns det inte så mycket val. Jag var tvungen att jobba för att försörja mig, men det var bara det att jag insett att livet i Stockholm kostade mer för mig än det smakade. 

Så jag sökte runt på nätet på ”byta livsstil”, ”börja om”, ”ändra riktning” och hittade efter mycket om och men till en amerikansk sida där jag möttes av orden: ”Why settle for a career change? Find your life purpose and live it.” Det träffade mig rätt i bröstet. Jag läste i timmar, gick igenom varje blogginlägg och tips på hur man kunde göra för att skapa sig sitt eget jobb, utifrån hur man ville leva. Och något som återkom flera gånger var orden ”refuse to choose”. Vägra välja.  Där och då var jag helt säker på att jag hade hittat något och någon som faktiskt kunde hjälpa mig hitta en lösning på lång sikt. Valerie Young, som hållit workshops i flera år och blivit omnämnd i allt från Oprah Winfrey Magazine till The Wall Street Journal , verkade ha en inställning till jobbet och livspusslet som kändes helt ny och ändå så självklar. Hon kallade sin metod för ”Life first, work second approach to career planning”.  Allt annat jag hade läst handlade om hur man fick drömjobbet. Men det spelade ju ingen roll hur bra jobb jag hade, om det inte fungerade med livet jag ville leva. Det jag sökte var inte drömjobbet, det var drömlivet.

"Det var höst i New York och jag kände att ingenting, ingenting skulle någonsin igen få komma i vägen för mina riktiga drömmar." 

Några få dagar senare satt jag på ett flyg på väg till New York för att ta del av en av hennes workshops. Det mesta av mina sparpengar gick åt men jag kände att det var värt det. Jag skulle övernatta i New York ett par nätter innan jag tog mig vidare med buss till Montague i Massachusetts. När hon ringde mig den dagen kände jag mig inte längre bara vilsen utan också upprymd. Hon bad mig avsätta några timmar för en uppgift hon skulle skicka mig. Det handlade om att försöka formulera för mig själv hur mitt drömliv såg ut. Inte någonstans i den där uppgiften ställde hon frågor som handlade om min utbildning eller tidigare arbetslivserfarenheter. Det här handlade helt och hållet om vilka instressen, kunskaper, talanger och erfarenheter jag möjligen besatt som skulle kunna hjälpa mig att skapa inkomstkällor för att få så mycket av livet jag drömde om som möjligt.

Den dagen, idag för exakt två år sedan, kände jag mig för första gången lite hoppfull. Och det fanns ingenting jag hellre ville göra med mina timmar i New York än att sätta mig ner i lugn och ro och skriva ner vad jag verkligen, innerst inne, drömde om. När jag stegade ut från pensionatet med datorn under armen en stund senare hade jag siktet inställt på Barnes & Nobles café några kvarter bort vid Union Square. Det var höst i New York och jag kände att ingenting, ingenting skulle någonsin igen få komma i vägen för mina riktiga drömmar. 

När jag igår blev omnämnd som Veckans Företagare av Driva Eget, Sveriges största tidning för småföretagare, så blir jag inte bara stolt över mig själv och vad jag lyckats åstadkomma under de här två åren. Jag blir framförallt hoppfull att den artikeln kanske kan vara det sista halmstrået som hjälper dig som kanske sitter och söker febrilt efter ett sätt att förändra en jobb- och livssituation du inte riktigt känner dig nöjd med. Jag kan inte nog många gånger poängtera, att det går att sätta livet före jobbet. 

Läs mer om hur jag kan hjälpa dig skapa jobbet som passar livet här.