Där drömmar blir till verklighet

Jag har världens bästa jobb. Inte bara ett utan flera. Och jag har världens bästa arbetsplats, vilket just inte är en specifik plats utan mer ett mentalt tillstånd som jag bestämmer själv när jag vill gå till.

Men det är inte så att det inte finns någon struktur alls i min vardag, tvärtom. Varje måndag och fredag är jag mammaledig och tar hand om min dotter. 14 månader av totalt yrväder. Både det bästa och något av det jobbigaste som hänt mig. Det jobbigaste för att det totalt vände upp och ner på mitt liv, och det bästa av samma anledning. Tisdag, onsdag och torsdag har jag avsatt för arbete och delar dagarna mellan Norrtälje och Stockholm.

Och jag måste säga att det är som att vara nyförälskad igen. Som att befinna sig i ett långdistansförhållande där man varje vecka längtar efter att få packa sin övernattningsväska och åka den timme det tar mellan Norrtälje och centrala Stockholm. Promenera vägen genom överklasskvarter, turiststråk, passera affärslunchande kostymnissar och hårt arbetande hop-on-hop-offare, som kivas om de turister som samlats nere vid Nybrokajen. Precis som i de flesta relationer har jag sett till att skapa en stund som man kan längta extra länge efter, vilket jag verkligen gör. Och det är när jag får gå och hämta min absoluta favoritsallad på Panini med prociutto och mozzarella, med balsamvinegrette och tuggigt surdegsbröd. 

"Det är otroligt att en sådan här byggnad kan få finnas till för sådana som oss. Sådana som aldrig riktigt varit nöjda med våra vanliga jobb, som aldrig riktigt passat in i mallen och krävt lite för mycket alltid."

På den tiden jag bodde i Stockholm så lärde jag mig att vanor var trevliga. Att ha ett ställe som man återkommer till bygger relationer i en stad där man annars lätt blir anonym. Så jag hälsar glatt och igenkännande på personalen, betalar för min sallad och stoppar med en kola från pärlans konfektyr. Från Östermalmstorg promenerar jag sedan ner mot Strandvägen där jag brukar sätta mig och äta min lunch innan jag går vidare mot slottet. Slottet – anledningen till min nyförälskelse. Anledningen till att jag varje vecka sätter mig på bussen med ett leende på läpparna och längtar efter att få komma till ro och påbörja dagens arbete.  Jag LÄNGTAR efter mitt jobb. Varje vecka! Jag älskar min nya struktur där två dagar i veckan, en natt av 7, är i Stockholm. Den stad jag längtade så desperat bort ifrån för tre år sedan, har med lite distans och ny energi fått tillbaka sin glans.

Slottet är inte det som gemene man känner till som slottet, utan snarare en byggnad precis mitt emot slottet, dock på slottsbacken, där man från i stort sett varje rum ser vakterna promenera utanför sina vaktbås. Pampigt, underligt och alldeles, alldeles underbart! Underligt därför att det verkligen är helt otroligt att en sådan här byggnad kan få finnas till för sådana som oss. Sådana som aldrig riktigt varit nöjda med våra vanliga jobb, som aldrig riktigt passat in i mallen och krävt lite för mycket alltid. Alla med egenskapen att de vill göra saker på sitt sätt. Ett gäng entreprenörer som i dagsläget uppgår till drygt 200 personer och delar på fyra våningsplan mitt på bästa adress. 4 våningar som består av arbetsplatser, och inte arbetsplatser så som du är van vid att en arbetsplats ser ut, utan arbetsplatser i form av soffor, kuddrum, café med loungemusik, vindsrum, musikrum och så klart också mer ”vanliga” ytor med skrivbord och stol. Och när man behöver ta en paus i arbetet finns det yogarum, där medlemmar av slottet kan samlas och delta i en gemensam yogaklass ett par gånger i veckan, det ordnas after work och craft workshops. Och så förvandlas caféet till cirkus emellanåt. Varför? Ja, varför inte! Ett ställe där fria själar får vara precis så fria som de vill och kan vara. Där kreativiteten styr, inte klockan.

Promenaden från bussen, via kajen och det glittrande vattnet, gör inte hela upplevelsen sämre. Att som relativt nybliven mamma få denna stund för mig själv varje vecka är värt hur mycket som helst. Jag vet att det både gör mig effektivare på jobbet och till en bättre mamma. När jag mår bra mår min dotter bra. Och min sambo. En lycklig Johanna brukar betyda en lycklig familj. En mindre lycklig Johanna, en mindre lycklig familj… Så beslutet om att övernatta i Stockholm en natt i veckan för att få två hela sammanhängande arbetsdagar var inte så svårt att ta.

Många är de som tycker och tänker om hur man bör jobba och leva. Men jag kommer mer och mer till insikt om att jag, precis som alla andra, har mitt alldeles egna sätt att hantera livet, för att både jag och de omkring mig ska må bra.

Samma sak med mammarollen. Alla krav och förväntningar på hur en mamma ska vara gjorde mig vilsen i min roll i början och fick mig att känna mig dålig. Idag känner jag mig som en bra mamma, jag trivs och känner mig bekväm. Och det finns inget bättre än att få köra in på landsvägen som leder till vår röda lilla stuga, se min dotter Botilde, min underbara livspartner Oskar och vår katt Fräsan stå på vägen i kvällssolen och vänta på mig. Mitt hjärta är så varmt och jag är så lycklig över det livet gett mig och ger mig.