Alla de dagar vi inte är lediga är också livet

Semestern börjar för de flesta lida mott sitt slut. Många har säkert jobbat länge och ser semestern som ett minne blott. För mig personligen innebär augusti ett lugn. Semestertiden, och kraven som kommer med den, är över. Allt för många av oss lever för semestern och förväntningarna blir därefter. Förväntningar som är svåra att leva upp till. Att trivas i vardagen är viktigare än att ha en rolig semester. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Vardagen, alla de dagar vi INTE är lediga, är också livet. Varje dag räknas.

Många är ni som hört av er och vill ha hjälp med just detta. Att hitta ett sätt att leva mer i vardagen, leva för det som verkligen betyder något. När jag nu börjar jobba igen efter min mammaledighet är det en av de första sakerna jag kommer att börja spåna på – hur jag skulle kunna forma en workshop för att samla alla er som hört av sig under året. Att träffas en och en har sina fördelar, men att samlas i grupp ger mötet en helt annan dimension. Att träffa andra som har liknande tankegångar, liknande frågor och funderingar, är värt mycket i sig. För alla ni som läser det jag skriver, som drömmer om att kunna skapa en tillvaro som inte styrs av jobbet – ni är långt ifrån ensamma.

Den 1 september är jag tillbaka på kontoret igen. Och som jag har sett fram emot det. Tiden som mammaledig har inte varit enkel.

"En förlossningsdepression drar med sig hela familjen. Den påverkar allt och alla runtomkring."

Jag är, och kommer antagligen alltid att vara, extra känslig för stora förändringar. Om det beror på att jag har ADHD, att jag är emotionellt instabil eller om jag helt enkelt bara är jag - det står i stjärnorna. Under så många år har jag gått titt som tätt hos psykologer och träffat läkare inom psykiatrin, men inga utredningar har någonsin kunnat placera mig inom ett tydligt fack. Men så har jag heller aldrig känt mig som någon som går att definiera så enkelt.  

Jag hade lite grann slutat leta efter en förklaring till varför jag är som jag är. Jag hade börjat hitta ett sätt som fungerade för mig. Jag lever i en miljö som jag älskar, har skapat mig ett jobb jag drömt om men nog aldrig kunnat tro var realistiskt och jag har fått en familj. Jag skulle nog vilja påstå att jag har lyckats med det jag under så många år kämpade med. Ändå föll jag dit igen. Ner i mörkret där bara de svartaste, dystraste tankarna hos mig bor. Jag trodde att locket var ordentligt på, men så kom en storm och tog det med sig och jag föll ner igen. Helt oväntat. Helt obefogat tyckte jag. I tre år har jag mått så bra och graviditeten, som jag fruktat skulle ta kål på mig, var den mest harmoniska period i mitt liv. Däremot efteråt, när lyckan borde varit total, då föll jag. Men jag förstod inte att det var så illa. Jag trodde bara det var lite skrapsår, sådant som man får när man sliter hårt både dag och natt med att lära sig en ny uppgift. När man ihärdigt, utan chans för återhämtning, gör allt som står i ens makt för att välkomna ett nytt liv till jorden. Jag tänkte att ”alla” nog kände som jag vissa stunder. Att det skulle bli bättre om jag bara fick sova mer. Att det skulle bli bättre om jag bara gav det lite tid. När jag under våren kände att jag inte ville leva längre, att livet kändes som att det var slut, då kunde jag inte titta bort längre. Jag ringde och gjorde en egenanmälan till vuxenpsykiatrin. Berättade om hur jag mådde, vad jag tänkte, och vad jag var rädd för att jag kunde göra.  Ett par månader senare känner jag mig som en annan människa.

En förlossningsdepression drar med sig hela familjen. Den påverkar allt och alla runtomkring. Så jag är glad att jag är på fötter igen. Och jag längtar efter att få ordning i tillvaron.

Min dotter är nu 1 år och från och med nästa vecka kommer jag åter att sitta på kontoret i ett vitt gammalt trähus från 1800-talet med kakelugn, trägolv och flexibla arbetstider. Ett kontor, precis så som jag vill ha det. Om du också är intresserad av att skapa en lite bättre vardag och kunna njuta mer av alla de dagar du inte är ledig - hör av dig. Ju tidigare jag vet hur många som skulle kunna vara intresserade av att delta i en workshop under hösten, desto bättre. Så fort jag har mer information om tid, plats och innehåll så hör jag av mig.

Låt mig veta att du är intresserad genom att kontakta mig här.

Njut nu av augusti!