Mina första steg mot att försöka göra något av mina mina egna erfarenheter och idéer var stapplande, men jag hade ett starkt syfte. Hur vinglig jag än kände mig var jag fast besluten om att ta mina erfarenheter vidare och se till att fler än jag fick veta att det finns något annat där utanför bubblan. Mitt syfte var framförallt upplysande – att upplysa andra om att det finns ett liv bortom det vedertagna. Att det finns fler sätt att försörja sig på än de som jag känt till sedan barnsben. Att det faktiskt är möjligt att slippa må dåligt varje dag över att vara fast i en vardag som inte är det man drömmer om. Paniken över att livet är på väg att springa ifrån en men jobbet, som man på många sätt är tacksam över, har ändå börjat kännas som en kedja vid benen. Som något som hindrar en från att göra det man verkligen vill.
Ni är så många som skriver till mig om liknande erfrenheter, känslor, paniken där ni står vid randen till utmattning. Ni är många som är farligt nära och jag vet att det inte behöver sluta så. Snarare kan det vara en chans att ge dig själv en ny början. En chans att känna att det inte finns något att förlora att ge dig själv en möjlighet till något annat. Därför att alternativet kostar för mycket.
De flesta som stannar kvar på ett jobb man inte trivs med gör det för att det känns som det tryggaste alternativet. Men hur tryggt är det egentligen? Vad skulle hända om du blev riktigt sjuk av att vara kvar på ett jobb som får dig att må dåligt? Vad skulle effekterna bli för dig själv? Din familj, nära eller kära? Hur länge har du råd att INTE ge dig själv en chans att lyssna på vad du egentligen innerst inne vill?
Varför ska det behöva gå så långt som till att man känner utmattningssymptom för att göra något åt en situation som man länge känt inte är hållbar? Utmattning drabbar inte bara dem som arbetar för mycket. Det är också ett resultat av att gå emot sig själv och sina innersta känslor för länge. När man gör motstånd mot sig själv, för att man tror att det är det som samhället kräver – då säger kroppen till slut ifrån.
Det är en konstig känsla att ni nu är många som lyssnar till mig. Jag har börjat nå fram till er. Varje dag mottar jag nya förfrågningar från er som likt mig vill hitta sätt att försörja er för att få mer av livet ni drömmer om. Och jag har nu äntligen möjlighet att möta er – dig som känner att det vore skönt att få bolla tankar och idèer om livet du drömmer om med någon som gått igenom samma sak och som faktiskt hittat sätt att få livet att gå ihop, utan ett vanligt jobb. Tiderna som finns tillgängliga är under v. 41 och v. 42. Om du känner dig träffad så hör av dig här!
Nästa möjlighet blir först efter årsskiftet, då jag är tillbaka på riktigt efter min mammaledighet.
Varma hälsningar,
Johanna
