En diagnos är inte allt...

För 16 år sedan gick jag till en psykolog för första gången. Under så många år hade mitt och min familjs liv hemma varit kantat av konflikter och jag trodde att det handlade om oss, att bråken berodde på att jag och mina föräldrar inte fungerade tillsammans. Men så flyttade jag ihop med min dåvarande pojkvän och känslostormarna fortsatte på samma sätt. Då bestämde jag mig för att söka hjälp. Sedan dess har jag kämpat med att få en förklaring till varför min vardag är så skör, jämfört med så många andras. Här om dagen fick jag svaret, att jag trots allt har en diagnos som gör mig skörare, mer känslig för förändringar, som gör att jag styrs av impulser och ständigt sätter mig i nya, för mig utmanande, situationer. En ond cirkel.

Under alla år ville jag bara ha ett svar, så att jag kunde få hjälp att hitta ett sätt att undvika det som fick mig att må sämre. Under tiden har jag ändå lyckats skapa mig ett liv som på så många plan fungerar bättre för mig. Jag har längs med vägen förstått att en lugn miljö, med färre intryck, mindre socialt, färre krav – får mig att hitta en inre balans och må bättre. Att miljön skulle vara så viktig kunde jag aldrig tro, men jag skulle vilja säga att flytten ut på landet, från staden, har förändrat mitt liv. Lugnet jag funnit här har hjälpt mig att på riktigt höra mina egna tankar, vad jag vill och behöver.

Idag skriver Dagens Nyheter om en del av min resa, om hur jag bröt upp och gjort förändringar som varit livsavgörande för mig. Oavsett diagnos eller inte, är vi alla olika och har skilda behov. Jag är övertygad om att alla kan skapa en ideal tillvaro, om man bara tar hänsyn till sina egna förutsättningar istället för att titta på hur alla andra lever. Livet kan vara riktigt bra, om man bara vet vad som är bra för just en själv.

Artikeln i DN är låst för prenumeranter men går att hitta här:

Njut av sommaren!

IMG_8494.JPG