I år är det tio år sedan jag packade mina väskor och lämnade min lägenhet i Stockholm för att ta reda på vad jag egentligen ville med mitt liv. Efter en omväg till New York hamnade jag i en liten stuga utanför Norrtälje. Där hittade jag det lugn jag behövde för att förstå vad jag egentligen drömde om. Sedan dess har jag fått tid att bevisa för mig själv att det faktiskt går att sätta livet före jobbet och försörja sig - utan ett vanligt jobb.

Det har varit värt varenda tår att komma hit. Vartenda samtal med mig själv, varenda konflikt där jag stått upp för mig själv och vad jag behöver.

I mina försök att hitta rätt genom åren har jag utretts för allt från ADHD till Bipolär sjukdom. Den senaste utredningen gick ut på att förstå om jag hade underlag nog för att diagnostiseras som emotionellt instabil. Men trots att jag samlat på mig 300 sidor journaler så har ingen diagnos kunnat sättas. Och jag har äntligen förstått varför.

Framtidens arbetsplats ser ljusare ut än på länge. Därför att behoven hos alla oss som känner att arbete inte handlar om en plats, utan snarare ett tillstånd, börjar sätta avtryck hos arbetsgivarna. För att klara av att behålla duktiga, kreativa medarbetare behöver arbetsgivare bli mer flexibla.

I tisdags besökte jag Interndetdagarna på Waterfront i Stockholm där Svenska Nomader samlat föreläsare och livs levande digitala nomader som berättade om de förändringar som sker just nu och kräver förändring från arbetsgivarnas sida. Jag känner stor hoppfullhet för att både jag och alla ni som känt och känner som jag, äntligen får upprättelse. Vi är inte konstiga, svåra att samarbeta med och vi ställer inte orimliga krav. Vi är snarare mottagliga för vår samtid och ser möjligheterna som globaliseringen och digitaliseringen innebär. Större flexibilitet med nya miljöer, samarbetsformer och möjligheter att vara spontan är vad som behövs för att pushas i en ny riktning och ifrågasätta det man gör så det utvecklas. Den digitala nomaden håller på att förändra framtidens arbetsplats och vi rör oss mot ett friare samhälle.

Min nya kärlek är ett slott. Ett ställe där fria själar får vara precis så fria som de vill och kan vara. Där kreativiteten styr, inte klockan.

Den 5 november 2013 får jag ett samtal från receptionen på Chelsea Inn i New York. Jag slår mig ner på sängkanten i det ruggiga men mysiga rum jag bokat in mig på för natten och tar upp telefonen.  Allt har gått så fort de senaste dagarna att jag knappt vet vad som förväntas av mig nu när jag är här. Bara några dagar tidigare hade jag suttit och vaggat fram och tillbaka i min brors lägenhet i Stockholm med några slarvigt packade väskor, boktravar överallt på golvet och med sängen full av utrivna anteckningssidor med halvfärdiga meningar. Mina kläder var fuktiga av gråt och tankarna nedsudlade av självförakt. Jag visste varken ut eller in vad jag ville. Det här är den korta versionen av hur jag hamnade där jag är idag. Utnämningen till Veckans Företagare av tidningen Driva Eget känns som en fantastisk bekräftelse på att alla verkligen kan förändra saker till det bättre - bara man vill och får lite hjälp med hur. 

Det är nästan exakt två år sedan jag packade tre väskor och hyrde ut min lägenhet för att prova min lycka någon annanstans. Jag hade siktet inställt på ett ashram i Indien men jag behövde aldrig åka så långt. Min räddning fanns mycket närmre än så och istället för att fly ännu en gång så hittade jag hem på riktigt. 

Om bara två veckor beräknas jag ligga på BB med en helt ny livskamrat vid min sida. Livet kommer med största säkerhet att få ett nytt fokus ett tag framöver men är det något som förvånar mig så är det följande… Jag längtar efter att kunna börja jobba igen! Jag trodde aldrig för två år sedan att jag skulle känna så som blivande mamma, men faktum är att jag precis fått min verksamhet att verkligen rulla och det är så roligt! Jag har lyckats med det jag trodde var en omöjlighet för bara en kort tid sedan. Jag har startat mitt eget företag och äntligen kommit över den tuffaste nystartsperioden och börjar kunna leva på min verksamhet på riktigt. Och framförallt – jag lever!

Vad är ett rikt liv? Charlie Söderberg är aktuell i en serie på Nyhetsmorgon som handlar om hur man kan förändra sitt liv utifrån hur man vill leva. Mitt första möte med honom var under en föreläsning för ett par år sedan då jag sög åt mig allt jag kunde som handlade om hur man kunde få mer tid och klara sig på mindre pengar. Jag hade insett att rikedom för mig var något helt annat än en hög lön och en fin lägenhet. Jag längtade istället efter att ha mer tid, att få göra mer av det jag verkligen älskar. Det var först när jag insåg vad det var jag ville ha mer av som jag också kunde börja göra förändringar på riktigt. Idag kan jag knappt förstå att jag är där jag är. Men det är bara jag som sett till att jag är där jag vill vara, och den förändringen kan vi alla åstadkomma.

Mina drömmar om att kunna leva i större frihet, vara flexibel i var jag jobbade och med vad - det rimmade inte med hur andra levde. Rädslan för att misslyckas var, till för exakt ett år sedan, för stor för att våga.

Många vet vad de älskar att göra. Det svåra handlar om hur man kan försörja sig på det man älskar. Konsten ligger i att lära sig se trender - och problem som möjligheter! Man brukar säga att det är viktigare att göra rätt saker, än att göra saker rätt. Och rätt saker handlar om att göra något som det finns ett behov av. Nu publiceras vilka som är de 29 hetaste trenderna att haka på just nu!

För ungefär ett år sedan satt jag ner i ett förtroligt samtal med min far. Jag försökte ivrigt förklara hur jag faktiskt skulle kunna tjäna pengar på att göra i ordning lägenheter, hyra ut dem när jag själv vill bo på landet och sedan sälja dem efter en tid. Jag berättade uppspelt om hur jag insett att jag kanske aldrig mer skulle behöva ha ett vanligt jobb, utan kunna jobba på heltid med mitt intresse. Efter en stund så öppnar pappa munnen långsamt, samtidigt som han höjer ena handen och gnider tumme, pek- och långfinger mot varandra, och säger "Men pengar då. Hur ska du tjäna pengar om du inte jobbar?"

För några månader sedan hoppade jag in i en taxi i Stockholm och hamnade i en lång diskussion om hur människor i stan sätter sig i sådana bolåneskulder att de inte längre har råd att leva."Vi köper saker vi inte behöver för pengar som inte är våra för att imponera på människor som vi inte gillar”. Är en vacker bostad vägen till lycka?